Odla för framtiden

IMG_9737

Att odla egna grönsaker är ett sätt att ta makt över sin mathållning. Men det är också ett direkt måste om vi ska ha någon framtid. Enligt eko-ekonomen Sören Bergström är omställning den enda vägen för att överhuvudtaget överleva.

Det är underbart att vara självhushållande. Att sätta fingrarna i jorden, att se grönsakerna frodas och växa, att skörda och ta tillvara. Att hämta gratismat i skogen och lagra för vintern.

Men bilden av den självhushållande människan sveps lätt in i ett romantiskt skimmer – och även om det är fantastiskt att odla sin egen mat är verkligheten ganska tuff. Det är hårt arbete att odla, liksom att plocka bär, svamp och vilda blad, och inte minst är det ett jättejobb att ta vara på hela härligheten. För att inte tala om hur knepigt det kan vara att hitta plats att förvara.

Men vi måste. Åtminstone till en del. När allt fler är angelägna om vad de äter, när begrepp som köp-slit-och-släng har spelat ut sin roll, när jordens resurser börjar sina. Då måste vi agera. För framtiden.

Enligt Sören Bergström, professor i företagsekonomi och konsult med fokus på klimathotet har världen historiskt sett aldrig varit i ett så osannolikt tillstånd som nu. Om vi tidigare har trott oss leva på en jord som aldrig tar slut måste vi inse att det är just slut jorden håller på att ta – i detta nu.

Om vi inte tar mat- och miljöfrågan i egna händer så blir det ingenting av någonting

Politiskt, menar Bergström, lever vi i en kultur som sanktionerar begreppet ”sköt dig själv och skit i andra”. Det är tillåtet att roffa åt sig och exploatera, och blunda för att det är någon annan som får betala för vår välfärd. Inom kretsen av familj och vänner skulle vi aldrig bete oss så här men när det gäller exempelvis en okänd plantagearbetare i Kenya tycks den formen av etik fullkomligt upplösas.

När det gäller mat har vi alltså gjort oss beroende av ett försörjningssystem som bygger på att någon annan får ta smällarna för vår välfärd – dels fattiga människor som sliter för svältlöner i ohälsosamma arbetsmiljöer och med odlingsprinciper som utarmar jorden, dels kommande generationer som ska ärva en jord som, vad det tycks, är på väg mot kollaps.

Frågan är vad vi ska göra, och hur. Självklart är husbehovsodling och självhushållning inte lösningen på allt, och visst finns det nackdelar även med den ekologiska odlingen – till exempel kväveläckage och mindre skördar som inte kan försörja hela jordens befolkning. Men med tanke på att konventionell odling kräver konstgödsel som förorsakar koldioxidutsläpp, bekämpningsmedel som förgiftar jord och grödor och ensidig odling som felaktigt utförd riskerar utarma jorden är det ändå inte mycket att diskutera – eftersom vi behöver friska jordar att odla på.

Plockar vi ner resonemanget på en lokal nivå så är husbehovsodlingen ett direkt sätt att skapa perspektiv – hemodling blir en metafor för att om vi inte tar mat- och miljöfrågan i egna händer så blir det ingenting av någonting.

Några som redan agerar är medlemmarna i Omställning Sverige, ett nätverk för alternativa vägar till en hållbar livsstil. Rörelsen är del av det internationella Transition Towns-nätverket som startade
i England 2006 och som snabbt har spridit sig över världen. Det hela går ut på att ställa om energiförbrukning och matproduktion i en strävan efter att klara övergången från ett fossilberoende till ett fossilfritt samhälle. I Sverige finns rörelsen sedan 2008, och i allt fler kommuner finns numera grupper som med såväl studiecirklar som konkreta projekt arbetar för att skapa starka och hållbara lokalsamhällen.

Självklart ställer ett omställningsarbete krav på människor, inte minst i form av tålamod. Kanske är den psykiska omställningen svårast, om vi väljer att avstå från det vi inte själva kan odla är det onekligen trist att inte snabbt kunna få allt vi är vana vid. Å andra sidan handlar det inte om att återgå till ett liv med enbart potatis och rovor, utan om att bli motiverade att hitta nya sätt att odla, förvara, äta och leva. Förvisso kan kosten i ett självhushåll ibland bli lite enformig och tråkig, å andra sidan finns det en njutning både i att vänta och i att tvingas bli uppfinningsrik. Och om ett modernt självhushåll på många sätt har sämre förutsättningar än förr, när huvuddelen av befolkningen levde på landet med närhet till jorden, kunskaper och plats att lagra, har vi andra fördelar i form av moderna erfarenheter och hjälpmedel.

På frågan om små och enskilda insatser verkligen gör någon skillnad svarar Sören Bergström att vi faktiskt måste, och att vi får göra det vi kan utifrån våra egna förutsättningar. Det handlar om att skapa en ny kultur och, som han uttrycker det: ”Vi kanske ska betrakta oss som den första generationen i den nya kulturen – den som överlever. Istället för att vara den sista generationen i en kultur som gick under.”

Detta är ett bearbetat utdrag ur boken ”Rätt ur jorden – handbok i självhushållning”.